Jag kom och tänka på att jag ofta framställer mina ridpass med magneten så himla bra. Att det alltid skulle gå bra, vilket är tvärtom vad det är. Jag vet själv när jag läser bloggar att jag kan bli så deprimerad över att det alltid går så bra med allas hästar och jag förstår inte själv varför det inte går så bra med mig och magenten. Och nu känner jag själv att min blogg har blivit så. Jag vill inte sitta och bara skriva negtiva saker utan även framföra det som går bra. Jag vill att detta ska vara en blogg för den vanliga och ovanliga hästägaren. Inte en blogg som handlar om min fantastiskt dyra häst, som hoppar fantastiskt högt, om alla fantastiska ridpass där min fantatiska häst gick på tygeln innan jag satt upp och var uuuuunderbar. Här får man lov att ha en häst som man inte har jätteambitioner med och som inte alltid hoppar och inte alltid är jättelydig. Man måste få vara dålig lika bra som man får vara bra.

 
Så här ser det oftast ut när vi bråkar om att jag vill att han ska stå still och han förstår inte alls varför man ska göra det. Eller när jag vill att han ska trava långsamt och han tycker att han är avlad för att trava fort.